Jag avslutade Europaresan med en veckas landslagsläger i Schweiz. En fin vecka, alltid bra kvalité och kul att vara med på landslagets läger. Tyvärr lyckades jag krascha när jag var ute och cyklade i slutet av veckan. Att jag skulle vara ”duktig” och träna alternativt visade sig vara ett dumt beslut. Jag hade lite småont i huvudet några dagar efter kraschen och fick ta det riktigt lugnt även när jag kom hem till Sverige. Det var i alla fall skönt att komma hem igen, borta bra, men hemma bäst!

Sammantaget blev Europaresan 11 veckor med många riktigt häftiga upplevelser och verkligen någonting jag är glad att jag gjorde. Det blev mycket träning och jag tror att jag fått med mig många värdefulla erfarenheter inför framtiden. Jonas summerade resan på sin hemsida.

När huduvdsmärtan sakta men säkert försvann började jag istället känna mig förkyld. Det blev en klassiskt ”2-dagar efter flygreseförkylning” som dessvärre var segare än jag först trodde. Jag tyckte och kanske framförallt så ville jag känna att kroppen kändes bra inför min svenska tävlingspremiär i Kolmården. Jag beslutade mig för att springa och det blev en riktigt bra tävlingshelg tekniskt med två väl genomförda lopp. Dessvärre fungerade det fysiskt ganska dåligt och jag kände mig rätt klen båda dagarna. Vi blev i alla fall trea på den avslutande stafetten, vilket kändes som ett stabilt kvitto inför 10Mila.

Efter Kolmårdshelgen bestämde sig kroppen för att återigen bli lite mer förkyld, förmodligen en reaktion på att jag körde på för hårt lite för tidigt. Allt hade gått så bra hela vintern, 5 månader av kanonträning och nu när det äntligen började bli dags gick allt bara kasst. Med bara några dagar kvar till värdetävlingspremiären på Silva League i Göteborg var kroppen seg, benen blytunga och vilopulsen skyhög. Jag bestämde mig i alla fall för att kroppen skulle ordna upp sig och drog ned till Göteborg några dagar tidigare för att få lite träning i terrängen som väntade. Jag fick också med mig Olle på resan, vilket gjorde det hela lite trevligare. Vi utnyttjade mitt presentkort och bodde på lyxhotell, hängde på Göteborgs bästa fikaställe och gick på bio. En bra uppladdning då jag fick lite annat att göra och tänka på än att bara vara sjuk.

Efter en del funderade bestämde jag mig för att stå över lördagens långdistans och satsa allt på medeln. Det kändes dumt att springa slut på den lilla energi jag hade i kroppen på en tuff långdistans för att sedan vara totalslut på medeln. Nu kom jag istället med relativt pigga ben och fräsch kropp till söndagens tävling. Jag gjorde här ett riktigt bra lopp med undantag för ett enminustsmisstag på slutet. Kroppen kändes bättre än förväntat och jag lyckades klämma mig in på en sjätteplats. Riktigt nöjd och stolt fick jag alltså vara med på prisutdelningen på min första värdetävling som senior, coolt!

Sedan Göteborgshelgen har det börjat gå riktigt bra igen. Jag har fått till några fina träningspass (långdistans, natt) här hemma. Idag ska jag springa Stigtomtakaveln, som blir ett sista genrep för Linné inför 10mila. Nästa helg är det dags för nya Silva League-tävlingar. Denna gång bär det av till Vallentuna och en terrängtyp jag behärskar riktigt bra, jag hoppas och tror att det kan bli en riktigt rolig helg!

Med Linné besökte vi en ny del av Portugal – Norte Alentejano. Det blev några dagar med riktigt fin träning (Camp Champs). Vi bodde riktigt läckert i ett stort stenhus. Vi hade det rätt bra här; Niklas ordnade några fina Urbans, vi blev jagade av hundar ute på distanspasset och vi fick äntligen möjlighet att tvätta våra kläder. Så det var med rätt sletna ben, ett gott humör och framförallt väldoftande tröjor vi lämnade Portugal för att bege oss tillbaks till Frankrike.

Efter en rejäl biltur (~13h totalt) ankom vi för andra gången under resans gång till Le Caylar. Denna gång möttes vi av ett snöfritt landsskap, vilket givetvis var riktigt skönt. Jag drog dessvärre på mig någon microförkylning eller liknande här nångång och träningen har blivit lite smått lidande sedan dess. Har varit lite seg, lite slemmig, lite konstig. Jag har försökt fokusera extra mycket på återhämtningen, men det dröjde nästan en vecka innan jag började känna mig som vanligt igen.

Efter tre trots segheten fina dagar i Le Caylar åkte vi vidare – några timmar norrut – till Paradiset, Clermont ”Clemman” Ferrand. Skogarna utanför staden är ett gammalt vulkanområde, vilket gör terrängen riktigt läcker. Det är definitivt ett av världens bästa och häftigaste orienteringsområden i mina ögon. Vi bodde i en liten stuga vid sjön Lac d’Aydat tillsammans med tre norrmän – Ivar, Olav och Magne. Olav hade fixat en massa fina träningar, och gick både riktigt bra (O-intervaller) och rätt dåligt (Medel). Jag avslutade vistelsen i Clemman med att i förrgår springa supersnabb-intervaller på väg tillsammans med Jakob. Jättekul och skönt att springa fort, men uppenbarligen var det lite dumt att fresta på mitt känsliga knä med sådanna för mig ovana aktiviteter. Jag började mot slutet av känna av en lätt irritation vid femurs laterala condyl (=löparknä) och har därför bestämt mig för att ta det lite lugnt med träningen nu några dagar.

De senaste veckorna har alltså varit lite lätt problemfyllda med lite trötthet och löparkäkänningar, men överlag så är det ändå ingenting mot de problem jag hade vid samma tid förra året. Nu gäller det bara att kroppen fortsätter fungera fint, då kan det bli en riktigt rolig säsong tror jag!

Vi befinner oss nu i den Schweiziska huvudstaden Bern där vi bor hemma hos Jenny Lönnkvist. Min plan är som sagt att ta det rätt lugn träningsmässigt, bara springa ett pass om dagen och hitta på lite annat skoj. Idag har jag varit ute och shoppat skor med Stekar-Jonas på förmiddagen och efter lunch fick jag agera smakråd till samma herres inköp av ny kostym. På söndag börjar den sista delen av min Eurotrip – en veckas läger med landslaget just här i Schweiz. Därefter flyger jag hem, och någongång under eftermiddagen den 2a april hoppas jag vara hemma i Uppsala igen. Det ska bli skönt att komma hem!

Förra inlägget avslutades i Lyon. Här anslöt Jakob och Rebecka till mig och Jonas, vilket gjorde att genast blev enormt mycket trängre i Peugeoten. Med lite smart packning kunde vi i alla fall få plats med alla grejer och begav oss vidare mot Le Caylar. Dessvärre möttes vi här av en massa snö. Ingen höjdare, men efter lite snabb omplanering begav vi oss istället till Sitges, precis söder om Barcelona. I Sitges blev det några fina dagar med lite bergslöpning innan jag åkte hem för en veckas landslagsläger i Åhus.

Åhuslägret var riktigt bra, det är alltid inspirerande att vara på landslagssamling. Vi inledde veckan med att springa 3000m utomhus på en halvsnöig bana. Jag sprang in på 9.13, vilket jag är nöjd med efter förutsättningarna. Blev lite taggad på att springa bana i alla fall, kanske ska träna lite extra och försöka sätta någon riktigt bra tid nångång i framtiden. Annars innehöll veckan lite av varje; nattcup, mediaträning, kyla, vattenlöpning, lekar, föreläsning, kvalitétsåterhämtning, masstart. Sammantaget blev det en riktigt givande vecka, framförallt var det väldigt roligt att komma hem och träffa en massa folk jag inte sett på länge.

Efter en vecka hemma i kylan flög jag ned till Madrid igen. Här fick vi hjälp från några spanska vänner att få hyra en riktigt fin lägenhet. Madrid var en fin stad, dessvärre fick jag lite ont i foten efter nån dag med lite löpning på vägarna. Det kom plötsligt och satt på ”tuberositas ossi navicularis”. Googlade lite och fick upp en massa hemska expel på hur navicularis (båtbenet i foten) var ett typiskt stressfraktur-ben. Nej, jag ville inte ha en 6v-stressfraktur… Jag samrådde lite med mina kloka medicinska kontakter på hemmaplan och  tog två helt lugna dagar  utan att göra någonting. Lyckligt nog kändes det bra igen när jag prövade att jogga dag 3, vilket givetvis var en enorm lättnad. Jag har alltid lika lätt att glömma bort hur tråkigt det var att vara skadad – nu blev det i alla fall återigen en bra påminnelse om hur lyckligt lottat jag är som kan hålla på med något av det jag tycker är allra roligast utan alltför stora problem. Försökte för övrigt under min kort-korta stressfrakturskada att köra vattenlöning i Madrid, vilket visade sig vara lite klurigt. Letade i en halvtimme runt ett kvarter efter den ”bästa mest centrala simhallen” enligt Google, men det visade till slut att att hallen nyligen blivit riven. Simhallar i Madrid är tydligen ingen bra buissness…

Nästa stopp på resan var Viseu i Portugal. Här gick Portugal O-Meeting (POM), en stortävling med massa duktiga orienterare. För mig gick det sådär. Jag var väldigt glad och taggad över att överhuvudtaget kunna springa och öppnade lite för hårt på första dagens långdistans. Det blev stressigt, bommigt och ganska snabbt blev jag väldigt trött. Dag 2 innebar medeldistans och nya möjligheter. Inledde nu lite smartare, men gjorde ett stort misstag efter knappt halva banan. Jaja, det känns som jag inte riktigt är van vid att tävla än, svårt att hitta en bra fart och framförallt att hålla koncentrationen uppe hela vägen. Dag 3 innebar i alla fall återigen en ny chans och nu gick det lite bättre. Jag fick gå ut allra först i Super-Elitklassen, vilket var en riktigt häftig känsla. Helt ensam i skogen på en stortävling! Genomförde i alla fall ett helt okej lopp, några misstag, men klart bättre än de tidigare dagarna. Jag blev som många andra dock rejält distanserad av brutale Thierry Gueorgiou. Jag och Tynne hade även en prestigefylld spurttävling på tredje etappen, och även här var jag långt efter. Hårde Tynne som sprang igenom loppet i löparshorts forcerade upploppet brutalt och jag hade väl egentligen inte någon chans. Nu återstår det att se om Tynne kan hämta igen det stora underläget i vår träningstävling, då blir jag minst sagt imponerad…

Efter POM drog vi oss tillsammans med Gävle OK ned till den mer strandnära staden Marinha Grande. Där tränade vi riktigt bra några dagar, det var väldigt fin och öppen skog (Natt, O-intervaller). När Gävle efter en vecka åkte hem var det dags för oss att ansluta till nästa träningsläger – denna gång med norska och svenska landslaget. Vi inledde lägret med nya tävlingar – MOC. Första dagen flöt jag runt i ett halvhögt tempo, benen var ganska slitna redan från start. Dag 2 (karta) sprang jag på så fort jag kunde och gjorde ett helt okej lopp. Det blev några småmisstag och jag var en bit efter, men det kändes ändå som ett kvitto på att jag hänger med hyfsat. Därefter har lägret rullat på med en massa fina träningar (medel, lång).

Sammantaget blev februari förmodligen min bästa träningsmånad någonsin. Jag fick ihop dryga 60h träning, varav 77% var löpning. Benen har överlag varit ganska trötta nu på slutet, så planen är att ta det lite lugnare nu några dagar. Skademässigt är känslan i kroppen ändå god, jag har haft lite löparknäkänningar, men varit noggrann med att stretcha ut sätet ordentligt vilket gjort att jag kunnat haft det under kontroll. Framöver är huvudfokus att fortsätta vara frisk och skadefri – får jag vara det, och träna som jag gör nu i några år till så kan jag nog bli riktigt bra tror jag…

Resemässigt stannar vi här i Portugal en vecka till. Därefter börjar vi resan med den nyuppfräschade Peugeoten (vi fick byta kopplingen för en vecka sedan) norrut. Förmodligen stannar vi till i Le Caylar (förhoppningsvis utan snö) och Clermont Ferrand i Frankrike på vägen. Sedan väntar Schweiz innan det i början på april är dags att vara hemma i Sverige igen.

Fler bilder från de senaste veckorna finns att kika på här!