Hekisk Höst

Som vanligt har det dröjt ett tag sedan jag skrev här senast. 2 månader har gått sedan VM och senaste inlägget. Känns som en evighet. Det har varit minst sagt fullspäckat. Skolan började direkt. Nu har halva terminen gått. Swoosh. Orienteringsmässigt har det också (likt varje höst) varit fullt upp. Tävlat i någon form alla åtta helger sedan VM: - DM Lång. - Maxad helg i "Stan". Gastrologik. RHCP. Halvmaraton. Mersmak trots krampdöd. - SM Lång. 2a efter Rassmus. Roligt. - SM Medel. 1a. Ännu roligare. SM Stafett. 4a. Sådär. Vi borde gjort det bättre. - Suunto Games. Kallt. Blött. Men bra att se vad som väntar på WOC nästa år... - 25manna. Bra sistasträcka. Förnedrad på upploppet. Vi blev 6a. - WC-final. Lång 24a - bra ben, kass teknik. Sprint 9a - bra ben, bra teknik! - Oktoberracet. Viktig seger i familjekampen. Stort. Inspirationen att tävla var hög initialt. SM var riktigt skoj (även om minibussresande till Blekinge inte är något jag älskar). Sista tiden har dock "suget" varit i princip 0. En väldig kontrast med världscupen nu där jag kände mig halvtrött i huvudet (men pigg i benen), mot i våras i Polen där jag verkligen var supertaggad och "på tå" på alla sätt... Visserligen gick det rätt bra nu också (i alla fall på sprinten), men jag inser mer och mer hur viktigt det är att ha "suget" för att kunna prestera på topp. Ovanstående resonemang gjorde att jag stod över helgens Smålandskavle. Istället har det blivit kilometersamlanda, tvättmaskinsbärande och kladdkaksbakande här hemma. Det där man inte riktigt hinner med annars... Om tävlingslusten är på 0 så är träningslusten nästan på 100. Är oerhört taggad på att ta ytterligare ett steg i utvecklingen till nästa år! Precis som de sista åren kommer jag vara ledig från mitten av januari, så nu gäller det bara att få kombon med skola/träning att gå ihop på ett bra sätt fram tills dess! Avslutningsvis några andra roliga saker som hänt sista tiden - Fick stipendium från RF - Kom med i "A-landslaget" - Bestämde mig för att köra UTH i år igen!

Frustration och inspiration

Project WOC 2016 är över för min del. Det blir med största sannolikhet ingen stafett imorgon (om inte Gustavs kropp är knasig). Känns tråkigt att inte riktigt få chans till en personlig revansch efter medeldistansen, men håller tummarna och ska göra mitt bästa för heja fram laget till goda prestationer ändå! Dagarna efter medeldistansen i tisdags har varit fyllda med starka intryck och känslor. Mycket frustration. Har nog aldrig upplevt någonting liknande. Kunde knappt sova varken första eller andra natten efter loppet. Jobbigt, men någonstans också häftigt att uppleva. Inser vilket driv det finns och hur mycket det här betyder för mig. Tillbaka till tisdagen. På förhand var jag ganska orolig för hur det skulle kännas. Jag pallade inte riktigt för trycket på EM, utan blev på tok för nervös och allvarlig. Skulle det bli samma sak nu? Faktiskt inte. Lite bättre mentalt förberedd så lyckades jag verkligen få en positiv känsla inför det som väntade och på startlinjen kändes det väldigt bra. Förväntansfullt. Inspirerat.

Kartan i bättre upplösning finns här.

Öppnade offensivt, men slarvade lite med kartkontakten. Bom till 2, stress till 4 och så var jag över en minut efter direkt. Sedan sprang jag bra. På partiet 4-12 var jag snabbast av alla. Många kan säkert hitta något sådant parti på en bana. Men det blev ändå lite av en aha-upplevelse i analysen. På den tredjedelen av banan var jag snabbast. Av alla. På VM. Coolt. Därefter kom det nya misstag till 13 och 16. Sedan ett nytt bra parti till varvningen. Och ny bom. Nytt bra parti. Ny bom. Målgång. Summerar ihop över 2min i misstag. Inte okej. De 11 löparna före mig har i Winsplits sammanlagt två röda "bommade" kontroller. Jag har fyra själv... Av de 24 bästa löparna finns förutom mig ingen som har fler än en endaste "bommad" sträcka. Det är verkligen ingen komplett bild av hur tävlingen var, men indikerar ändå att jag verkligen inte gjorde det bra. Snarare gjorde jag det sämst av de med högst fart. Att jag slutade 12 var ändå helt okej tycker jag, men det kunde ju ha blivit så mycket bättre... Varför blev det då sådär? Har kommit fram till en enkel slutsats. För slarvig orientering. Jag tog mig inte tid att läsa kartan tillräckligt. Var nog lite osäker på om min fart skulle räcka. Chansade lite. Tänkte att man nog "borde satsa lite extra" på VM. Idiotiskt. Det går aldrig snabbare att chansa. Aldrig. Harmonisk orientering fungerar alltid bäst för mig. Men av någon anledning glömmer jag bort det alltför ofta. Och det är här frustrationen kommer in. OM jag bara visste på startlinjen vilken fart jag hade i benen. Jag hade en bra känsla på förhand. Formen fanns där. Det kände jag. Jag anade att det kunde gå fort, men vågade nog inte riktigt tro och lita på att jag bara skulle kunna ”göra det vanliga” och att det skulle räcka långt. Frustration. Att jag aldrig lär mig. Jag skulle ju kunna gjort det så mycket bättre. När kommer en chans likt det här igen? VM på hemmaplan? Aldrig?! Jag hade lite av samma chansartade orienteringsteknsika beteende under stora delar av O-Ringen och tänkte att ”det kommer inte hända på VM, då skärper jag mig”. Men icke. Det är nog dags att ta tag i tekniken på allvar igen och försöka hitta tillbaka till den ”orienterings-tekniska virtuos” jag en gång var... Blev många ord om slarv och frustration här. Men tänker att jag kanske kan få en morot att skärpa till mig av att skriva ned allt. För även om frustrationen finns kvar så känner jag hur den så smått börjar bytas mot lite motivation. Jag hoppas att det fortsätter på den vägen. Isåfall kommer jag stå på startlinjen i Estland om ett år och chansa lite mindre... Tänkte avsluta allt klagande med att det ändå finns mycket positivt jag tar med mig från VM: - Fysiskt var jag riktigt bra. Min plan och formtoppning fungerade. - Publikstödet. Mäktigt. - Inspirationen från alla andra. Både i svenska truppen och runtomkring. Mycket att lära, mycket att inspireras av. - Glädjen. Fruktansvärt kul att springa VM. Det är någonting jag vill göra igen.

O-Ringen mm

Det närmar sig. Knappt 3v kvar till den 23 augusti och VM medeldistans. Har hunnit igenom O-Ringen och nu gått in i den sista fasen med mer fokus på kvalitet i träningen mot VM. Efter förra inlägget var det dags för Precamp med landslaget nere i Strömstad. En mycket bra vecka med hög kvalitet på träningar och allt runtomkring. Känner att jag börjar få bra koll på vad som väntar och kommer krävas på VM. Efter en liten mellanlandning hemma var det sedan dags för O-Ringen uppe i Sälen. Blev sådär för min del. Tycker kroppen svarade rätt bra fysiskt, även om jag saknade den där riktiga maxfarten, men det spelar inte så stor roll när tekniken är helt undermålig. Inledde veckan med att bomma allt, och låg 5min bak redan efter 30min löpning. Bet ihop och gjorde många bra saker resten av veckan, men överlag var det lite hafsigt och slarvig orientering. Det krävs en stor laddning och disciplin för att klara av 5 dagars tävlande – både fysiskt, tekniskt och mentalt. Jag hade inte det i år, kanske framförallt mentalt. Lite fel inställning, men samtidgt kan det ha varit bra att ta tävlingen lite som den kom, njuta av veckan och spara lite av den där riktiga energin att optimera allt till till VM... Har i alla fall kommit tillbaka till ett bra tekniskt beteende igen (efter en ordentlig utskällning från mig själv). Senaste två teknikpassen (medel, intervaller) har varit riktigt fokuserade. Aktiv och distinkt orientering – så ska det vara om 3v också tänkte jag! Den fysiska träningen har i alla fall gått väldigt bra sista månaden. Juli blev 63h och 49 mil, inte riktigt vinter-träningsmängd, men ändå snäppet mer än april-juni. Nu är det bara ett kortare block med lite hårda intervaller kvar innan det är dags att börja vila och hålla tummarna för att formtoppen dyker upp. Jag är dock ganska dålig på att vila har jag insett. Måste hitta något nytt att fylla tiden med istället för dubbla pass varje dag... Pokemon?

En tredjedel in på resan mot WOC

Project WOC 2016 är i full fart. Det var som jag skrev i förra inlägget 10v från det att jag blev uttagen tills det är dags för medeldistansen, en tid som jag tänker utnyttja till fullo. Har gått en tredjedel nu. Den har gått bra. Inledde med några fina pass på hemmaplan innan det var dags för Jukola. Blev lite revansch från 10Mila där vi inte tog oss runt för andra året i rad. Tyvärr hade Mats på 4e-sträckan en riktigt dålig dag (likt jag hade ifjol). Vi slutade trots allt top 10, men hade nog kunnat vara med och slåss om segern om allt klaffat. Det kanske kommer nästa år... Jag var i alla fall riktigt nöjd med mitt lopp, ännu ett kvitto på att jag har en fin nivå just nu. Efter några dagar hemma åkte jag och Johanna till Schweiz. Träningsmässigt var planen att samla höjdmeter och mängd. Summerade till slut ihop 9000m, vilket är ungefär vad en månad på hemmaplan brukar ge. Annars var det som alltid fint (och dyrt) att glida runt i Schweiz! Tillbaka i Uppsala igen blev det ett litet "träningsläger" på hemmaplan. Oerhört tacksamt att kunna få sällskap och sparring av Oskar, Rassmus mfl under veckan. Blev en av de bästa träningsveckorna jag gjort någonsin. Varken den mest spännande eller allra tuffaste veckan. Men en perfekt vecka inför det som väntar framöver tror jag. Veckan: fredag fm. Back in Lunsen, 45min lugnt em. Distans stigar, 45min lugnt lördag fm. SM Ultralång, 150min tröskel/HIT em. Vila. söndag fm. Distans stigar (inkl simning över ån), 100min lugnt. em. Styrka, 75min. måndag fm. Kurvbild Lunsen, 100min lugnt em. Distans Siggefora, 100min lugnt tisdag fm. O-intervaller Östuna, 90min varav 30min HIT em. O-intervaller Nåsten, 75min varav 30min HIT onsdag fm. Styrka, 100min em. MiniMedelx2, 50min varav 20min tröskel torsdag fm. Tjäder-Torsdag, 100min lugnt/medel em. Backe GEx3 (sista snabbt), 100min varav 20min tröskel totalt 19h, 150km. Det är lite ovant att träna hårdare igen, men börjar vänja mig. Planen är att köra på "extra-allt-konceptet" fram till O-Ringen. Nu närmast blir det en dryg vecka med landslaget nere på västkusten. Om allting fungerar fint tänkte jag sedan springa hela veckan uppe i Sälen, tycker jag svarade fint på det ifjol. Därefter blir det extra fokus på kvalitet och fart under de sista tre veckorna in mot VM. Kan bli bra!

Uttagen

23 augusti är det dags. VM-debut. Jag ska springa medeldistans utanför Tanum i Bohuslän. Det är en dag jag ser fram emot rätt mycket just nu... Tänkte börja där jag slutade sist. EM. Uppladdningen hade gått bra. Jag fick visserligen lite ont i underbenet precis före avresan (ruskigt orolig för någon form av fraktur), men tack vare snabb hjälp och en MRT kunde allvarliga åkommor snabbt uteslutas och fokus riktas på tävlandet. Tog mig vidare från medel-kvalet som tvåa efter ett stabilt lopp där det kändes som jag hade klart mer att ta av fartmässigt. Finalen gick sedan riktigt dåligt. Lite överladdad. Visste att jag var i bättre form än någonsin och ville verkligen få ut allt ur kroppen. Full fart hela vägen mot topplacering. Men det kändes inte riktigt kul att få göra det, inte pirrande och inspirerande, utan istället någon form av press och nervositet. Stressade, bommade och ville mest komma i mål. Blev 25a. Någonstans på vägen tappade jag bort glädjen och inspirationen jag brukar känna på startlinjen. Det blev för allvarligt. För mycket fokus på resultat och annat dumt. För lite fokus på att bara gå ut, göra som vanligt, njuta av utmaningen och plocka kontrollerna. Försöker ändå se det som en nyttig lärdom såhär i efterhand. Var rätt nere efter hemkomsten från Tjeckien. Självförtroendet minst sagt på botten. Tyckte jag gjort allting bra i förberedelserna, men lyckades alls få till det. Det där mentala alltså. Har kanske underskattat det. När allting går bra fungerar det ju bara. Men när det inte går bra, eller när det blir nya ovana situationer (som EM-finalen), det är då det behövs. Jobbade mycket med huvudet under veckan. Läste lite här och var. Och grubblade en del. Försökte få till en mer positiv känsla in mot VM-testerna som jag visste skulle bli minst lika påfrestande för huvudet... I fredags var det medeltest. På nytt oerhört nervös. Jag hade ju sumpat chansen på EM, nu var det dags att visa vad jag kan. Hanterade det bättre den här gången. Kom på mig själv med lite felfokuserade tankar och hittade rätt. Loppet blev dock lite sådär. På nytt nervös inledning, men mittpartiet var bra och avslutningen okej. Farten god, men tog ett antal dumma beslut och tappade en del tid. Gustav och Peter imponerade stort, och var 1.30 för mig som trea. Tiderna kändes ändå möjliga på något sätt... GPS. Resultat. Efter ett mycket trevligt bröllop i Håle på lördagen var det långdistans i söndags. Återigen nervöst, men lyckades hantera det ännu bättre den här gången. Fokus på mitt. Kände inspiration och gjorde ett mycket bra lopp inledningsvis. Fick sedan ett idiotiskt infall i början på långsträckan och sprang ett jättelångt runtvägval. En kontrollbom på 19e och tappade lite fart mot slutet. Men var ändå rätt nöjd när jag gick i mål. Hade en positiv känsla hela vägen. Bra fart. Roligt att springa orientering. GPS. Resultat. Testloppen räckte till en plats på VM. Någonting jag är otroligt nöjd och stolt över. Tror sällan det varit tuffare konkurrens om platserna på svenska herrsidan. Reserv på medeln är min gode klubbkompis (och blivande sambo) Oskar som ju var fyra på EM. Olle Boström som var sekunder ifrån guld på VM ifjol är inte med. Stenhårt. woc.logga Jag har påbörjat resan. Project WOC 2016. 70 dagar från igår (tisdag) till medeldistansen på VM. 10 veckor att göra lite till på. Har sällan varit så sugen på att göra jobbet. Jag kommer göra allt för att vara så redo som möjligt för den 23e augusti. Och till skillnad från EM så tänkte jag stå på startlinjen med en glädje och inspiration i huvudet! Men först är det Jukola. Vi i Linné ska försöka stämpla alla kontroller rätt den här gången. Då tror jag det kan räcka långt. Kul kul!

Våren fram tills EM!

Senast jag skrev här var det lite vintersummering. Tänkte att det börjar bli dags för vårsummeringen... Våren är dock inte riktigt slut än, den största höjdpunkten i form av EM är ju trots allt kvar... Men jag tänkte börja i mars. Det blev en fin träningsmånad med ett riktigt givande landslagsläger i Strömstad. Fick inleda tävlingssäsongen på hemmaplan med seger i Måsenstafetten. Därefter några veckor med fortsatt bra träning innan det var dags för EM-tester och Swedish League i Skåne. Fick med mig fina kvitton på att träningen fungerar. Mest nöjd med medelloppet där jag var tvåa precis efter Gustav. Hann också med att vara tvåa på SM Natt (betydligt längre efter Gustav den gången) innan vi begav oss norrut igen. 2v senare var det dags för världscupen i Polen. Blev en riktigt bra helg för mig med en tredjeplats på medeln och tioendeplats på sprinten. Kul kul! Kändes som det fanns lite mer att ta av på båda loppen, men samtidigt är det ofta så det känns när det går som bäst... Totalfyra i världscupen var långt över förväntan inför helgen och jag kunde återvända hem med en riktigt fin känsla. Det kan bli ett riktigt bra år det här... Helgen efter kändes det ungefär tvärtemot. Kroppen fungerade inte alls på Swedish League-finalen uppe i Gästrikland. Pollenchock och stjärnfall. Höll i alla fall ihop det skapligt på jaktstarten och blev trea totalt. Lite prispengar. Inte helt fel. Men åkte hem från Ockelbo med en orolig känsla. Har ofta haft en tendens att tappa formen när det börjar bli varmt och pollen i luften. Segt om det ska bli så i år igen. Kroppen ville inte riktigt heller under veckan som kom. Mest trögt bara. Men på fredagen kom det. Regnet. All skit i luften försvann. Kunde andas igen. Och springa fort. Underbar känsla. Fick till ett perfekt sista fartpass innan 10Mila och var ruskigt taggad inför vårens stafetthöjdpunkt. Tyvärr blev det en återupprepning av fjolårets fiasko. Ny dålig inledning och sedan felstämpling för oss i Linné. Riktigt tråkigt. Som tur är kommer chansen till revansch ganska snart på Jukola. Efter en lång sträcka i gryningen på 10Mila var tanken att jag skulle var helt sänkt i några dagar. Nu blev det en kortare sträcka vid ett mer humant klockslag i omstarten. Istället för att bara ligga i sängen kunde jag klämma några riktigt fina intervallpass under de kommande dagarna. Så någonting bra kanske det ändå fanns att hitta i årets 10Mila-katastrof... Framöver väntar några sista fartpass här hemma i Uppsala. På måndag bär det av mot Jesenik i norra Tjeckien och EM. Springer medel-kval nästa torsdag och förhoppningsvis final på fredagen. Håller tummarna så hårt jag kan för lite smårisigt väder där nere så att alla små korn i luften håller sig borta... Spelade för övrigt in podcast med Per Forsberg uppe i Gästrikland!