Uttagen

23 augusti är det dags. VM-debut. Jag ska springa medeldistans utanför Tanum i Bohuslän. Det är en dag jag ser fram emot rätt mycket just nu…

Tänkte börja där jag slutade sist. EM. Uppladdningen hade gått bra. Jag fick visserligen lite ont i underbenet precis före avresan (ruskigt orolig för någon form av fraktur), men tack vare snabb hjälp och en MRT kunde allvarliga åkommor snabbt uteslutas och fokus riktas på tävlandet.

Tog mig vidare från medel-kvalet som tvåa efter ett stabilt lopp där det kändes som jag hade klart mer att ta av fartmässigt. Finalen gick sedan riktigt dåligt. Lite överladdad. Visste att jag var i bättre form än någonsin och ville verkligen få ut allt ur kroppen. Full fart hela vägen mot topplacering. Men det kändes inte riktigt kul att få göra det, inte pirrande och inspirerande, utan istället någon form av press och nervositet. Stressade, bommade och ville mest komma i mål. Blev 25a. Någonstans på vägen tappade jag bort glädjen och inspirationen jag brukar känna på startlinjen. Det blev för allvarligt. För mycket fokus på resultat och annat dumt. För lite fokus på att bara gå ut, göra som vanligt, njuta av utmaningen och plocka kontrollerna. Försöker ändå se det som en nyttig lärdom såhär i efterhand.

Var rätt nere efter hemkomsten från Tjeckien. Självförtroendet minst sagt på botten. Tyckte jag gjort allting bra i förberedelserna, men lyckades alls få till det. Det där mentala alltså. Har kanske underskattat det. När allting går bra fungerar det ju bara. Men när det inte går bra, eller när det blir nya ovana situationer (som EM-finalen), det är då det behövs. Jobbade mycket med huvudet under veckan. Läste lite här och var. Och grubblade en del. Försökte få till en mer positiv känsla in mot VM-testerna som jag visste skulle bli minst lika påfrestande för huvudet…

I fredags var det medeltest. På nytt oerhört nervös. Jag hade ju sumpat chansen på EM, nu var det dags att visa vad jag kan. Hanterade det bättre den här gången. Kom på mig själv med lite felfokuserade tankar och hittade rätt. Loppet blev dock lite sådär. På nytt nervös inledning, men mittpartiet var bra och avslutningen okej. Farten god, men tog ett antal dumma beslut och tappade en del tid. Gustav och Peter imponerade stort, och var 1.30 för mig som trea. Tiderna kändes ändå möjliga på något sätt…

GPS. Resultat.

Efter ett mycket trevligt bröllop i Håle på lördagen var det långdistans i söndags. Återigen nervöst, men lyckades hantera det ännu bättre den här gången. Fokus på mitt. Kände inspiration och gjorde ett mycket bra lopp inledningsvis. Fick sedan ett idiotiskt infall i början på långsträckan och sprang ett jättelångt runtvägval. En kontrollbom på 19e och tappade lite fart mot slutet. Men var ändå rätt nöjd när jag gick i mål. Hade en positiv känsla hela vägen. Bra fart. Roligt att springa orientering.

GPS. Resultat.

Testloppen räckte till en plats på VM. Någonting jag är otroligt nöjd och stolt över. Tror sällan det varit tuffare konkurrens om platserna på svenska herrsidan. Reserv på medeln är min gode klubbkompis (och blivande sambo) Oskar som ju var fyra på EM. Olle Boström som var sekunder ifrån guld på VM ifjol är inte med. Stenhårt.

woc.logga

Jag har påbörjat resan. Project WOC 2016. 70 dagar från igår (tisdag) till medeldistansen på VM. 10 veckor att göra lite till på. Har sällan varit så sugen på att göra jobbet. Jag kommer göra allt för att vara så redo som möjligt för den 23e augusti. Och till skillnad från EM så tänkte jag stå på startlinjen med en glädje och inspiration i huvudet!

Men först är det Jukola. Vi i Linné ska försöka stämpla alla kontroller rätt den här gången. Då tror jag det kan räcka långt. Kul kul!

Våren fram tills EM!

Senast jag skrev här var det lite vintersummering. Tänkte att det börjar bli dags för vårsummeringen… Våren är dock inte riktigt slut än, den största höjdpunkten i form av EM är ju trots allt kvar…

Men jag tänkte börja i mars. Det blev en fin träningsmånad med ett riktigt givande landslagsläger i Strömstad. Fick inleda tävlingssäsongen på hemmaplan med seger i Måsenstafetten. Därefter några veckor med fortsatt bra träning innan det var dags för EM-tester och Swedish League i Skåne. Fick med mig fina kvitton på att träningen fungerar. Mest nöjd med medelloppet där jag var tvåa precis efter Gustav. Hann också med att vara tvåa på SM Natt (betydligt längre efter Gustav den gången) innan vi begav oss norrut igen.

2v senare var det dags för världscupen i Polen. Blev en riktigt bra helg för mig med en tredjeplats på medeln och tioendeplats på sprinten. Kul kul! Kändes som det fanns lite mer att ta av på båda loppen, men samtidigt är det ofta så det känns när det går som bäst… Totalfyra i världscupen var långt över förväntan inför helgen och jag kunde återvända hem med en riktigt fin känsla. Det kan bli ett riktigt bra år det här…

Helgen efter kändes det ungefär tvärtemot. Kroppen fungerade inte alls på Swedish League-finalen uppe i Gästrikland. Pollenchock och stjärnfall. Höll i alla fall ihop det skapligt på jaktstarten och blev trea totalt. Lite prispengar. Inte helt fel. Men åkte hem från Ockelbo med en orolig känsla.

Har ofta haft en tendens att tappa formen när det börjar bli varmt och pollen i luften. Segt om det ska bli så i år igen. Kroppen ville inte riktigt heller under veckan som kom. Mest trögt bara. Men på fredagen kom det. Regnet. All skit i luften försvann. Kunde andas igen. Och springa fort. Underbar känsla. Fick till ett perfekt sista fartpass innan 10Mila och var ruskigt taggad inför vårens stafetthöjdpunkt.

Tyvärr blev det en återupprepning av fjolårets fiasko. Ny dålig inledning och sedan felstämpling för oss i Linné. Riktigt tråkigt. Som tur är kommer chansen till revansch ganska snart på Jukola. Efter en lång sträcka i gryningen på 10Mila var tanken att jag skulle var helt sänkt i några dagar. Nu blev det en kortare sträcka vid ett mer humant klockslag i omstarten. Istället för att bara ligga i sängen kunde jag klämma några riktigt fina intervallpass under de kommande dagarna. Så någonting bra kanske det ändå fanns att hitta i årets 10Mila-katastrof…

Framöver väntar några sista fartpass här hemma i Uppsala. På måndag bär det av mot Jesenik i norra Tjeckien och EM. Springer medel-kval nästa torsdag och förhoppningsvis final på fredagen. Håller tummarna så hårt jag kan för lite smårisigt väder där nere så att alla små korn i luften håller sig borta…

Spelade för övrigt in podcast med Per Forsberg uppe i Gästrikland!

Februari i Portugal och Spanien

Då har det helt plötsligt blivit mars och vår igen. Feburari flög bara förbi. Har inte märkt av det där med att det är vinter särskilt mycket då jag spenderat 22 av 29 dagar resandes/utomlands.

Först avslutades Gran Canaria-lägret med att springa POM. Det gick bra. Ganska ovant att springa orientering igen de första dagarna, men fick ordning på tekniken allt mer och fick med mig kvitton på att träningen gått fint. Kartor.

Efter en vecka hemma med lite vardag (och några fina pass i snön) åkte jag iväg med ett stort gäng från Linné till Alicante. Det blev ett nytt fint läger:

12 dagar hemifrån. 281km löpning. 30h träning. 22 kartpass (en del finns här). 1 utflyktsdag till Alicante med par nyinköpta skor som följd. tävlingar, varav med riktigt skev ranking (-5,01). Många (4?) måltider med ”Långhundra-Special” (pasta med tomat, spenat mm). ”bergsdag” med 3 tighta pass och pizza-middag på spansk tid (hemkomst alldeles för sent och 1 väggning nästa dag). 18.01 på på N-Course3 urbans (1 DSQ). nätter i rad med sömnsvårighter pga ”kli” efter att ha sprungit in i för många ”larvbollar”. kvarglömda plånböcker i hyrbilarna på flygplatsen.

Och lite bilder på det:

3 månaders vinter

3 månader sedan jag summerade året och började resan mot 2016. Har mest ägnat mig åt att bli färdig med skolan och träna en massa. Skrev tenta i mitten på januari och har därefter återigen blivit ”pro”. Läser nu 50% företagsekonomi (!) på distans under resten av våren. En ny värld och helt annorlunda mot det jag brukar plugga.

Träningen har rullat på. Ingenting extraordinärt, men kunnat genomföra ungefär det jag velat. Nu har en riktigt fin del av året börjat – lägerperioden. Har just avverkat 7 dagar på Gran Canaria och kommer på vägen hem stanna till i Portugal för att springa POM, ett kvalitetsarrangemang.

Efter POM blir det en veckas mellanlandning hemma innan klubben åker till Alicante. Och sedan är det mars och förhoppningsvis lite mer vår även på hemmaplan!

2015 summering

1 april var senast jag skrev någonting här. 1 november imorgon. 7 månader. Dags för uppdatering med andra ord.

2015 blev ett bra år orienteringsmässigt. Lite svajigt under våren, men riktigt bra nu under hösten.

Tyckte jag hade tränat väldigt bra i vinter och kände mig väldigt stark i säsongsinledningen. Vi dominerade småstafetterna (Måsen, Kolmården, Rånäs), stark men slarvig på SM Natt, och generellt en god känsla. Sedan började det vända nedåt. Ramlade och fick en ”lårkaka i magen” och kunde inte springa vettigt på 2v. Mitt i detta var det 10Mila, som kanske lite turligt nog för min del (magkakan var inte helt bra) blev ett riktigt fiasko. Långt efter direkt och sedan felstämplat. Så jag slapp springa. Helgen efter var det första värdetävlingarna i form av Swedish League i Säter/Bjursås. Sådär på medeln och bra på lången. Kvalificerade mig i alla fall till världscuperna i Halden. Här gick det sämre. Kroppen ville inte riktigt. Totalslut på lången och saknade den där riktiga ”powern” på medeln. Bra tekniska genomföranden, men det räckte inte alls.

Surt. Men inte mycket att göra när kroppen inte vill springa fortare. Förklaringar? Kanske lite av min allergi (som alla alltid skyller på)? Kanske lite för mycket tävlande innan? Kanske lite mycket press på mig själv? Kanske bara helt enkelt att jag var för dålig. Förmodligen det. Det är ju faktiskt inte lönt att försöka lura andra och mig själv med halvdana bortförklaringar. Resultaten talar. Det är hårt om platserna till VM (dit alla vill). I år var jag inte ens nära. Men det blir ett nytt försök till nästa år.

Så istället för att ladda mot VM började jag träna under sommaren. Egentligen utan mål. Ville mest bara bli bättre. Insåg ganska snabbt att ändå inte var helt så värdelös som jag först tyckte (7a på SM sprint 3v efter världscupen). Så det rullade på. Lite fina läger runt om i Sverige och Norge. O-Ringen i Borås. Gick bra. Blev 3a totalt och fick en stor prischeck. Kul. Fortsatte träna på. Norge igen. Schweiz. Norge igen. 10v i rad med ett snitt på 12mil löpning i veckan. Började känna mig riktigt stark igen. Och riktigt sugen på att visa det på SM. Lite intervaller och formen började komma. SM Lång. Äntligen. Var riktigt nervös. Det är sällan. Men riktigt härligt. Ett halvdant tekniskt genomförande. Men guld. Med Rassmus som tvåa. Riktigt kul. Fortsatte sedan bra med silver på medeln. Euromeeting. Ett riktigt bra lopp (medeln) och två halvdana (sprint, lång). Världscupfinal i Schweiz. Totaldöd på långdistansen och heltrasiga lår efteråt. Tydligt hur oerhört annorlunda det är att springa långdistans i Alperna och utanför Stockholm. Medeln gick riktigt bra tekniskt och jag blev 9a (12a totalt i världscupen). Så det blev en godkänd världscupsavslutning ändå.

Summa sumarum blev det en riktigt bra höst. En klart bättre fysisk nivå än under våren. Och resultat därefter. Känns riktigt inspirerande att träna mot 2016 nu!

Annars är det ganska fullt upp hela tiden. Har läst på full fart igen sedan slutet av augusti. Termin 7 av 11. Slutet närmar sig farligt snabbt. Det blir bara roligare och roligare, vilket känns bra. Veckorna med praktik ute på sjukhuset blir det verkligen fulla dagar. Somnat vid 21 på kvällarna. Men ska vara ledig i vår igen. Kan nog få lite bättre kvalitet på återhämtning och träning. Ska läsa en liten distanskurs tillsammans med Rassmus. Blir nog bra att något annat att syssla med under våren förutom träningen…

Och så har jag styrt upp UTH igen. Brukar vara roligt. Så för alla som läser detta är det bara att dyka upp om ni inte har något bättre för er!